Den här veckan på MiMove-bloggen skriver Maria om hur yoga blev en språngbräda för henne att skapa ett nytt liv i Spanien:

För fem och ett halvt år sedan kom yoga in i mitt liv. Jag gick min första kundaliniyogaklass och när den var över visste jag att jag skulle utbilda mig till kundaliniyogalärare. Det här skulle bli mitt liv. Och det har det verkligen blivit. Jag hittade en lärarutbildning i London och anmälde mig till den. Det innebar ett års pendling mellan Stockholm och London. Det har fortsatt så. Jag ville lära mig mer, gräva djupare i yogans värld. Jag har fortsatt att studera, och jag har också etablerat min egen personliga dagliga yogapraktikrutin. Och det är det som är kärnan i yoga, den egna träningen och de erfarenheter som kommer från den.

Yogan öppnar upp

Yoga öppnade upp något inom mig och hjälpte mig att komma i kontakt med slumrande delar av mig och även delar som varit helt avstängda ett tag. Det har också gett mig mer styrka och att känna mig mer jordad, med mer stabilitet nu. Ibland svajar livet förstås, och livet är svårt till och från, men lösningen för mig har blivit att göra yoga. Jag behöver sätta mig ner på min yogamatta och lyssna på mig själv och ställa in mig på var jag är just i det ögonblicket, och sedan gör jag min dagliga träning. Och kanske är det yogans orsak till att jag vågade åka till flygplatsen tidigt på morgonen den 21 oktober.st år 2017. Jag hade två stora resväskor fullpackade och ett mindre handbagage samt en handväska med allt det nödvändigaste som pass, pengar och min mobiltelefon. Jag hade också två katter med mig i varsin bur. De var inte nöjda. De var helt stilla men klagade högljutt. Det fanns många passagerare som vände sina trötta huvuden i vår riktning, till synes undrande vad i all världen som pågick.

På väg till Spanien

Jag var på väg till Spanien, jag skulle flytta till Spanien, för att MojacarMojacar är en liten by i almeria, Anda, på Spaniens östkust. Jag hade redan säkrat en lägenhet där nere och hyrt ut den i andra hand i Stockholm. Och här var jag, på väg! Det fanns många anledningar till att jag ville flytta till Spanien. Mina söner hade flyttat ut, jag hade fått tomt bo och jag längtade efter havet och solen. De långa mörka vintrarna i Sverige tilltalade mig inte längre. Jag hade tänkt på andra länder också, inte bara Spanien, men jag ville stanna kvar i Europa och få så många soltimmar som möjligt. Kvällen innan jag lämnade Sverige ringde jag mina söner. "Det är inte så långt borta, bara några timmar på ett flygplan". Jag undrar vem jag försökte lugna, mig själv eller dem?

Klar att flytta in

Ungefär sex månader tidigare hade jag varit i Spanien på semester men också för att titta på några lägenheter. Jag gillade en mindre i bergen och utan större tvekan köpte jag den. Det var som om något ockuperade mig, något som var större än jag är, bortom det rationella sinnet. Men det rådde ingen tvekan; det här skulle bli mitt nya hem. Jag minns att jag tänkte och sa till vänner i Sverige "lägenheten är så fin och redo att flytta in i. Jag behöver inte göra någonting". Det var som om jag tillfälligt och delvis hade blivit förbunden med ögonen. Lägenheten behövde, tvärtemot vad jag ursprungligen trodde, en hel del öm kärleksfull omvårdnad. Jag har lagt ner mycket tid på att renovera den. Jag har tagit ner väggar och satt upp väggar, målat om allt och lagt nytt golv. Jag bytte ut det färgglada köket till ett mer neutralt utseende. Jag ändrade också badrummet. Det brukade ha mörkorange kakel och ett superstort badkar som såg ut som ett rymdskepp och en nästan lika stor toalett. Nu har det vitt kakel, en dusch och en mindre toalett. Badrumsskåpet brukade ha väldigt intressanta speglar, som något man kan hitta på ett nöjesfält. De är också utbytta nu. Det har varit mycket arbete men också ett fantastiskt sätt att förstå mitt nya hemland lite bättre.

Stjärnklar himmel

Nätterna är becksvarta här uppe och det finns inga gatlyktor. På kvällarna spelar cikadorna högljutt. Husen ligger inbäddade i bergen och himlen är vidsträckt och mörk med miljontals stjärnor som lyser starkt. Tidigt på morgonen kan jag höra fåglarna kvittra genom mitt öppna sovrumsfönster och de första solstrålarna kommer över bergskedjan och letar sig ner till min balkong. De, tidigare så olyckliga, katterna är numera glada lata katter som vilar i skuggan under dagen. Eftersom de är vanedjur börjar de cirkla runt mina fötter runt klockan fem, tror de att det måste vara middagsdags? De har fortfarande inte anammat Medelhavets senare vanor. Det har tagit mig ett tag att anpassa mig till förändringarna och hitta min väg. Yoga är min väg, men det är också min känsla av mening. Det betyder inte nödvändigtvis att jag älskar alla yogapass. Det kan vara tufft, inte bara fysiskt utan också mentalt. För i yogan möter jag mig själv som jag är, det lätta och det svåra. Men jag har aldrig ångrat ett enda av mina yogapass. Yoga hjälper mig igenom det. Oavsett vad mina utmaningar är. Ibland händer det omedelbart, ibland tar det längre tid. Men yoga har alltid svaret. Den har en lösning och en öppning. Det är min sanning.

Dela med andra

Och självklart vill jag också dela med mig av det jag tycker är så fantastiskt. Jag håller några yogaklasser på ett litet yogacenter här i Mojacar varje vecka. I oktober kommer jag och en vän att anordna ett författar- och yogaretreat här. "Yttre och inre landskap", kallar vi det. I de vackra Sierra Cabrera-bergen ligger Casa Rural El Nacimiento del Rincon. Det är ett underbart Bed and Breakfast. De odlar sina egna ekologiska grönsaker och lagar vegetarisk mat. Det finns också simbassänger med vatten från bergsbrunnar. Vi kommer att vara där i en vecka och med hjälp av yoga kommer vi att utforska och skriva om våra yttre och inre landskap.

Följ yoga

Varför gör vi de saker vi gör? Varför flyttade jag till Spanien? Kanske var det solen och värmen. Men kanske finns det större krafter i spel som vägleder oss, större än vi kan förstå? Jag skulle aldrig ha förutsett vad som skulle hända i mitt liv, alla möten med intressanta människor, alla upplevelser. Alla mina nya sensoriska upplevelser. Dofterna; den söta, syrliga doften av apelsinblommor och den överväldigande doften av jasminblommor. Hur luften känns när den är varm och den fuktiga luften är svår att andas, solen mot min hud. Ljuden; hundskall som ekar i bergen, de främmande språken. Landskapet med berg och slätter, grönt på vintern och gult och rött på sommaren. Havet som visar ett nytt ansikte varje dag, vissa dagar dånar hon, vissa dagar viskar hon tyst och andra dagar är hon ändå nöjd med att ligga kvar och rulla mjukt vid stranden.

Där mitt hjärta är

Vårt liv leder oss, och vi följer. Utifrån det försöker vi rationalisera det för att göra det förståeligt för oss själva och andra. Kanske är det så. Men det spelar ingen roll. Det som däremot spelar roll för mig är att jag lyssnar på och följer mitt hjärta. Det är viktigt för mig att kunna dela med mig av det som är viktigt för mig och att dela med mig av det som är viktigt för andra. Och här har vi återigen yoga. Och skrivande. Yoga är det som öppnar upp och möjliggör lyssnandet på mitt inre och ger mig styrkan att stanna där. Mitt skrivande, mina ord är det som håller det och ger det form, möjliggör berättandet, delandet, deltagandet. Platsen mitt hjärta ledde mig till var Mojacar i Andalusien i Spanien. Det är en något avlägsen plats vid kusten, mindre utvecklad än många andra. Detta är en autentisk plats, med utrymme där vi kan utforska både våra inre och yttre landskap.