Fado är en musikstil som symboliserar Portugal över hela världen. Den fångar det portugisiska folkets själ och hjärta och musiken är starkt influerad av Portugals mångsidiga historia. Forskarna vet inte ens riktigt om musiken kanske existerade innan Portugal som land gjorde det. Men kanske spelar det ingen roll eftersom den har följt det portugisiska folket genom både goda och dåliga tider.

Fado, Portugals själ

Trots att fadon fångar Portugals själ är den inte nationalmusik utan snarare folkmusik från, i synnerhet, lissabon, Porto och universitetsstaden Coimbra. Andra städer och områden har sin egen folkmusik.

Mörka tider

En teori om fadons ursprung är att den kom från morerna, som bodde nära lissabon och som stannade kvar även efter det kristna maktövertagandet. Det vore rimligt att anta att melankolin och sorgen i sångerna skulle kunna ha sin grund i rytmen i morernas sånger. Det finns dock en annan teori som säger att fadon kom till Portugal inspirerad av Lundum, de brasilianska slavarnas musik. Denna teori skulle innebära att musiken anlände till Portugal med sjömännen som återvände från utlandsresor i början till mitten av 1900-talet. Man tror att det tog ett tag innan musiken började utvecklas från Lundum till fadon. Denna uppfattning stöds av det faktum att de första sångerna av detta slag inte bara refererade till havet utan också till landet långt bortom, där slavarna bodde. I sången "den svarta båten" talar texten om "senzala", vilket är platsen där slavarna förvarades. Men teorierna slutar inte där. En annan hävdar att musikens ursprung går hela vägen tillbaka till medeltiden, till spelmännens och gycklarnas tid. Hur som helst verkar fadon först ha uppträtt i lissabon och Porto, och fördes senare till Coimbra av universitetsstudenterna och hade där förvärvat andra egenskaper.

Olika typer av fado

Man tror att ordet fado kommer från det latinska ordet för öde och det återspeglas ofta i texterna. I Lissabon och Porto är sångerna ofta melankoliska och sorgliga, de handlar om kärlek och förlust. Musiken ger en glimt in i den portugisiska själen. Portugiserna tror på ödet, ödet de inte kan undkomma, hjärtat över förnuftet som leder till passion och förtvivlan. Både män och kvinnor kan sjunga fado. Den manliga sångaren bär ofta en svart kostym och sjunger om kärlek, sin stad, sina livsbekymmer, samhället och de samvetsgranna politikerna. En viktig ingrediens i varje sång är "saudade". Det ordet betyder längtan, längtan efter förlorade, längtan efter gamla, bättre tider och naturligtvis längtan efter kärlek. Den kvinnliga sångerskan bär svart, ofta en klänning och vanligtvis med en svart sjal över axlarna. Hennes röst är sorgsen och hennes sång fokuserar på kärlek och död, nära och kära död och död av förlorad kärlek. I den gamla delen av Lissabon och Porto kan man hitta fadohus eller tavernor. De är små, gamla och har ofta ingen uppvärmning. Dessa platser är ofta dekorerade med symboler för fadon, som den svarta sjalen och den portugisiska gitarren. Enligt traditionen ska publiken applådera genom att klappa händerna. I Coimbra applåderar dock publiken framförandet genom att ge ifrån sig ett litet ljud, likt ljudet när man harklar sig. Lissabons sorgliga fadosånger är vad de flesta tänker på när de tänker på fado. Det finns dock faktiskt en annan stil som är gladare.

Studentliv

I Coimbra finner vi en annan motivation bakom fadon och det återspeglas både i ljudet och texten. Så småningom kom unga människor från lissabon och Porto och tog med sig sina gitarrer och sånger till Coimbra. Den nya musikstilen uppskattades av den yngre publiken. De älskade sättet att uttrycka sin kärlek och längtan. I Coimbra utvecklades fadon till en stil för att uttrycka studenternas känslor för varandra. Och ibland sjunger de om en närstående de var tvungna att lämna bakom sig när de började på universitetet. Numera är fadon den officiella avskedsmusiken vid universitetet. Traditionellt bär studenter i Portugal svarta kostymer och tunga kappor och det har blivit den officiella fadoklädseln i Coimbra. Det kan kanske verka lite dystert att sjunga serenader för en närstående klädd i helsvart, men sanningen är att det är mycket passande. Serenaderna är romantiska och vackra och äger alltid rum på natten. Gitarrerna, rösterna och de svarta kapporna skapar en mycket romantisk atmosfär genom universitetsstadens smala gränder.

Modern fado

Den mest berömda fadosångerskan var Maria Servera, en lång och vacker prostituerad. Hon föddes 1820 i Lissabon. Hon brukade sjunga och spela portugisisk gitarr i sin mors bar. Den moderna fadon utvecklades av Amalia Rodrigues (1920-1999). Hon sjöng för större orkestrar och tonsatte kända poeters texter. När hon dog utropades en nationell sorgedag.